Landområdet
Afartriangeln
Landområdet som bebos av afarbefolkningen på Afrikas horn brukar allmänt kallas Afartriangeln, och delas av Etiopien, Djibouti och Eritrea. Triangeln omfattar en del av Röda havets kust från Buri och Dahlak-öarna i norr till staden Djibouti i söder.
Den södra gränsen följer järnvägen Djibouti-Addis Ababa från staden Erer till och med nationalparken i Awash, i centrala Etiopien. I väster når Afarområdet parallellt nästan till etiopiska höglandsplatån.
Afarlandets territoriella yta uppskattas till ca
200 000 kvadratkilometer. I Afarområdet finns ett
av världens märkligaste områden, Dadal och Asal,
som ligger 120 meter under havsnivån.
Agro-ekologiskt är området klassat som torrt och halvtorrt. Markhöjden varierar
från 1.500 meter över havet som högst till 166 meter under havsytan som lägst.
Temperaturen varierar från 25 grader Celsius under regnperioder till 48 grader
Celsius under torra säsonger. Nederbörden är oregelbunden och knapp, och den
årliga nederbörden varierar från 200 till 600 mm.
Administrativt sett utgörs regionen av 5 zoner, 29 administrativa Weredas (en särskild Wereda) och 358 Kebele (326 på landsbygden och 32 städerna). Alla de administrativa enheterna har låg befolkningstäthet, vilket är ett kännetecken för regionen, jämfört med de flesta andra regioner i Etiopien. Befolkningstätheten i Weredas varierar från
9 till 48 personer per kvadratkilometer.
På grund av dess geopolitiska läge har Afarlandet varit offer för upprepad aggression genom historien av både regionala och internationella makter. Under tiden som kallas ”Scramble for Africa” i slutet på 1800-talet betraktades Afarlandet som strategiskt viktigt område både i förhållande till vidare ockupation av inlandet och kontroll av Röda havet.
När Suezkanalen öppnades 1869 ökades den strategiska betydelsen av Röda havet kraftigt. Genomträngandet av koloniala makter i området har delat Afarfolket i olika koloniala intressesfärer. Sedan följde kalla kriget, som polariserade världen i öst och väst. Många militära inblandningar mellan stater och grupper tog plats och det drabbade Afarerna i olika sammanhang.
Denna situation bidrog till inbördeskrig av olika slag. Kriget i Afarområdet, i Eritrea och Somalier i Ogaden innebar en stark militär närvaro och krig i olika sammanhang. Det långvariga kriget i Eritrea förväntades löst efter självständigheten av landet, men det visade sig att kriget och spänning mellan stater i området fortsattes. Afarerna blev de mest drabbade i det sammanhanget. Kriget mot terrorism är den senaste utvecklingen
inom krigsföringen i området. I alla tre stater som Afarerna befinner sig i är frågan om terrorism stor, inte bara internt utan även för externa makter blandat sig direkt och indirekt.
